Det undrar alla, kollegor, läsare och vänner efter att ”Välkommen-serien” publicerades.
Alla som frågar tror att vi har drunknat i rasistiska mail. Ingen har missat att integrationsfrågan väcker starka känslor idag. På nätet mullrar det av hat och högljudda främlingsfientliga röster.
I medierna anses det här ämnet ofta vara ”känsligt”. Som om invandrare, SD-väljare och fattiga svenskar i allmänhet är mystiska väsen, för okunniga att föra sin egen talan. Debatten om integrationsdebatten har ofta förts över huvuden på dem den egentligen berör.
Men de flesta som har hört av sig till oss med reaktioner på artiklarna har faktiskt varit positiva.
Hoppfulla, till och med.
Det är som om vår ambition att lyfta fram människorna också gjorde diskussionen efteråt lite mänskligare.

Under hösten åkte vi fram och tillbaka mellan Landskrona, Södertälje och Borlänge, fick höra berättelser om arbetslöshet, rädsla och rasism. Helt osminkat, direkt från gräsrötterna, som en av läsarna beskrev vår reportageresa.
Orsaken och lösningarna på problemen vi lyft fram har förstås skiftat, beroende på var man själv står politiskt.
Från ”stäng gränserna”.
Till ”det är en klassfråga”

Vi tror inte att vi sitter inne med alla svaren. Och vi gör inget anspråk på att ha tecknat hela bilden. En del läsare har upplevt att vi fokuserar för mycket på det negativa. ”Glöm inte människorna som jobbar och studerar häcken av sig för att få ett bra liv” skriver till exempel Samir från Landskrona.
Andra tycker att det är fel att vi skildrat segregationen endast utifrån invandrartäta områden, när vi lika gärna kunde ha åkt till Vellinge eller Nacka.
”Det enda jag saknar i er reportageserie är barns röster om fattigdomen” skrev ännu en läsare, Ihsan från Stockholm.
Alla har naturligtvis rätt.
Vi tar det med oss till nästa gång.

Natalia Kazmierska
Kenan Habul
Stefan Mattsson