Foto: Stefan Mattsson

Integrationsminister Erik Ullenhag mottas som en popstjärna.
Förväntningarna är höga.
Lilla Borlänge ska äntligen få chansen.
Få visa upp problemen med segregationen.
Berätta om bristen på Sfi-resurser.
Kanske kommer ministern att lyssna denna gång.

Man kunde tro att de väntar på Justin Bieber. Hundratals elever har samlats i trapphuset när integrationsminister Erik Ullenhag förvånat kommer in genom dörrarna till SFI-utbildningen i Borlänge.
Mobilkamerorna sträcks upp i luften. Folk tränger sig fram för att få ta hans hand. Pressekreteraren Lena Hallerby säger att de inte har varit med om något liknande. ”Vi får som om det är några kvinnor i slöja som inte vill bli fotograferade” säger hon.
Efteråt träffar jag en somalisk man som säger att han hade velat säga sanningen till Erik Ullenhag där i korridoren. Men han vågade inte.
– Vi är rädda för att kritisera SFI-lärarna. Då finns risken att man blir av med etableringsbidraget, säger han.
Vi kan kalla honom Abdir. Han har bott i Sverige i tio år, men pratar fortfarande knackig svenska. Ett problem är att språkutbildningen saknar resurser. Ett annat att samhället ställer upp många hinder för nya medborgare, menar han.
– Det är aldrig nog. Först måste man gå grundkursen i svenska, sedan ta körkort, sedan gå ytterligare flera långa kurser innan man ens kan börja söka jobb. Man blir aldrig svensk. Oavsett om du har bott här i tio år är man alltid invandrare, säger han.

Idel leenden

När jag talat med Borlänge-politikerna tidigare har de varit förbannade på regeringens svek.
Fast idag är det inga sura miner. Tvärtom, faktiskt.
Idel leenden och manliga handskakningar. Presentationer av framgångsrika yrkesprogram för invandrare.
Efter mötet med Erik Ullenhag säger kommunalrådet Jan Bohman (S) att han är jättenöjd, trots att han inte fått mer pengar eller några löften.
– Men det var viktigt för oss att få beskriva för ministern den verklighet som vi lever i. Den nationella bilden av flyktingar och invandrare är att vi har taxichaufförer som är överläkare. Men det vi har att jobba med i Borlänge är lite annorlunda, säger han.

 

Finns ingen statistik

Det Jan Bohman syftar på är att en stor del av de somaliska invandrarna i Borlänge har enklare utbildning. Enligt kommunalrådet kan hela 50 procent av dem som pluggar på SFI inte ens läsa och skriva.
Men när jag frågar efter underlag till siffrorna, blir det knepigt.
Ingen svensk myndighet för statistik över analfabetism utifrån etnisk bakgrund.
Enligt Statistiska centralbyrån har 85 procent av svensk-somalierna antingen för- eller eftergymnasial utbildning. Men uppgiften är svårtolkad, eftersom skolgång i Somalia kan se mycket olika ut. Att många nyanlända kan läsa och skriva på arabiska, men inte med latinska bokstäver, krånglar också till det.

Magisterexamen i nationalekonomi

– En somaliskfödd kollega till mig skulle registrera sig på Skatteverket när hon kom till Sverige. De sa till henne: ”oj, kan du skriva ditt namn?”. Fast hon är akademiker.

Vi befinner oss på Borlänge stadsbibliotek, en plats där Abdullahi Sheikh-Ali känner sig hemma. Han har bott i Sverige i drygt fyra år, bland annat jobbat som tolk och är nu tjänsteman inom kommunen.
Fast egentligen har Abdullahi en magisterexamen i nationalekonomi från universitetet i Sudan, där han skrivit en avhandling om Somalias utrikeshandel. Han har faktiskt samma utbildning som Sveriges finansminister Anders Borg.
– Det är inte lätt för någon som kommer hit utan nätverk eller kontakter att få ett jobb. Men det blir ju en mindre kostnad för samhället när någon som är färdigutbildad kommer än för en svensk som ska gå i skola, säger han.

Trötta på fördomar

I Borlänge träffar jag många akademiker och hårt arbetande människor som är trötta på fördomar om ”svårintegrerade” svensk-somalier.
Ta Abdullahi Suudi, som har studerat engelsk litteratur vid Mogadishu universitet. Han började arbeta direkt när han kom till Sverige och är noga med att påpeka att han aldrig har behövt ta emot några bidrag.
Eller ta Nuradiin, med utbildning i ekonomi från Yemen, som utbildat sig till busschaufför i Borlänge. Eller Mohamed, handläggare på Arbetsförmedlingen, som fick sitt första svenska jobb efter bara fem månader.

”Analfabetiska invandrare”

Den påstått utbredda analfabetismen hos svensk-somalierna används dock ofta som slagträ i integrationsdebatten. Så sent som för några veckor sedan la riksdagsledamoten Björn Söder (SD) fram en interpellation om ”analfabetiska invandrare”, som enligt honom fuskar med SFI-proven för att få behålla sitt socialbidrag.
Där återkom också uppgiften om att över 50 procent av de nyanlända somalierna i just Borlänge saknar skriv- och läsförmåga.
Men varifrån kommer egentligen siffran?
Jag blir runtskickad mellan myndigheter. På Arbetsförmedlingen i Borlänge skakar Antonis Kassitas, ansvarig för etableringen av nyanlända, på huvudet. Några sådana siffror existerar inte, säger han.
Till slut mejlar kommunens integrationssamordnare Jan-Olof Lundberg över ett powerpoint-dokument med färgglada diagram, där det framgår att 50,38 procent av flyktingarna i Borlänge saknar utbildning. Siffran bygger på kommunens egna samtal med 133 personer under 2010.
133 personer.

Ett ganska tunt underlag när man tänker på att nära två miljoner svenskar har utländsk bakgrund.

För Borlänge kommun är den exakta siffran inte det viktiga. Att hjälpa människor med bristfällig eller obefintlig utbildning in i arbetslivet i vårt högteknologiska samhälle är en stor utmaning – oavsett hur många det rör sig om.
Men för Sverigedemokraterna räcker det alltså med 133 personer för att de ska kunna dra allmänna slutsatser om ”invandrare”.

Ullenhag bekymrad

Sent på eftermiddagen får vi äntligen en pratstund med Erik Ullenhag. Han har bråttom vidare till den lokala folkpartigruppen, pressekreteraren tittar stressat på klockan. Vi slår oss ner i en soffa, där dalahästar pryder väggen bakom.
– Jag är rätt bekymrad över att vi har en allmän bild av den somaliska gruppen att det här är människor som inte kommer kunna jobba och att ingen har gått i skolan. Många har också akademisk examen. Men bilden sprider sig till arbetsgivare, säger Erik Ullenhag.
Hela dagen har varit fullproppad med möten och timslånga sittningar i kommunala konferensrum. Likt en kunglighet har Ullenhag mest lyssnat, visat upp sig och skakat hand med undersåtarna.
Ebo-lagen, som kritiserats hårt av politiker i både Borlänge och Södertälje, har han inga planer på att avskaffa. Det skulle få motsatt effekt, enligt Erik Ullenhag:
– Det skulle inte leda till det som kommunerna tror. Om man avskaffar ebo innebär det att man drar in bidragen till människor som bosätter sig på fel ställe. Det kommer ändå släktingar och vänner till Borlänge. Det enda som riskerar att hända är att kommunen inte får några pengar alls för den personen. Effekten blir större kostnader för kommunerna, och en sämre start i Sverige för den som kommer.

Samlat positiva exempel

Jag undrar vad ministern tror om framtiden för Borlänge, med sitt budgetunderskott och sin ökande segregation?
Erik Ullenhag svarar att han tycker att Borlänge ”vågar ta nya grepp”. Han har själv rätat ut några frågetecken under sitt besök. Samlat på sig positiva exempel. Lugnat oroliga lokalpolitiker.
Sen är det dags att åka vidare.
Inga löften. Inga pengar. Ingenting har egentligen förändrats.
Men Borlänge har fått sin lilla stund i rampljuset.