Foto: Stefan Mattsson

Rasisterna älskar Södertälje och dess kriminella nätverk.
– Titta, säger de skadeglatt, alla de dömda är svartskallar.
Och de har rätt i sak. 
Men räcker det för att förklara Södertäljenätverket?

Nayla Moussa ångrar att hon kom till Södertälje. Men 1983 hade hon många skäl att fly. Inbördeskriget i hemlandet Libanon rasade, hon tog hand om en blind make och fem barn. Drömmen var ett liv i fred och trygghet, destinationen: Sverige.
Mycket var annorlunda då, i början av 1980-talet. Som att en föreståndare på flyktingförläggningen uppmanade henne att flytta till Södertälje. Där finns många av ert folk, fick hon höra. Det var ingen nyhet för Nayla Moussa, 62. Hennes bror bodde redan i staden.
– Jag önskar att jag hade stannat i Libanon om jag så bara hade ätit bröd och vatten för resten av mitt liv, säger hon idag.

Sonen blev hyllad fotbollsspelare

Det är höst 2012 när vi träffas i hennes vardagsrum i stadsdelen Ronna där familjen har bott sedan 1985. Hon sitter i sin bruna skinnfåtölj. Det tjocka, gråsprängda håret är bakåtkammat och samlat i en knut. Kläderna hon bär är svarta, sorgens färg.
Nayla Moussa ville att barnen skulle vara skötsamma och tacksamma mot Sverige, landet som gav dem allting, som hon säger.
Ett av dem, Eddie, blev hyllad spelare i Assyriska. Det är fotbollslaget döpt efter det folkslag som familjen Moussa tillhör och som assyrierna utsprida runtom i världen ser som sitt landslag. Den andre sonen, Yaacoub, spelade också viktig roll i föreningen, bland annat som scout.
– Han åkte runt i hela världen, till Brasilien och andra länder, och köpte spelare, säger modern stolt.
Båda är döda idag. På byrån i vardagsrummet ler de från två inramade foton. De är finklädda. Ögon, ansikten och näsor är nästan likadana. De sköts ihjäl en julinatt 2010 på spelklubben Oasen, i Ronnas centrum. Eddie blev 26, Yaacoub 40.
Nayla Moussa kommer själv att dö i staden. Hon vägrar flytta, inte ens till dottern i Norsborg.
– Jag vill ha nära till mina söners gravar. Vem går till kyrkogården från Norsborg?

Skulle krossa nätverket

Dubbelmordet på bröderna Moussa innebar ett nytt kapitel i svensk brottshistoria. För första gången gick flera myndigheter samman med målet att krossa Södertäljenätverket. Alla visste att mördaren kom därifrån. Och alla visste att det inte enbart räckte att gripa den som sköt – mördaren var en fotsoldat. De fällande domarna i tingsrätten den 1 augusti i år sågs som om en framgång för rättvisan. Många Södertäljebor drog också en lättandes suck. För alla Södertäljebor tvingas förhålla sig till bilden av ”gangsterstaden”. Om inte annat får många frågan från utomstående: ”hur kan du bo där”? I de främlingsfientligas ögon är Södertälje, tillsammans med Malmö, Landskrona och Göteborg, exempel på det multikulturella misslyckandet. De lägger skulden på invandrarna.
Mycket riktigt konstaterar tingsrätten i domen att 18 av de 20 åtalade har syriansk bakgrund. Att de har skapat ett parallellt ekonomiskt system där pengar lånas ut och betalas tillbaka enligt de egna reglerna och att konflikter löses utan inblandning från polisen eller myndigheterna.
Varför blev de här killarna mördare, utpressare, rånare och inte pizzabagare, frisörer, advokater?

Svårt att hitta gemensam nämnare

Robert Halef, socialdemokratiskt kommunpolitiker och själv syrian, har inte heller något bra svar på frågan varför Södertäljenätverket uppstod. Precis som de forskare, poliser, kommunanställda och andra Södertäljebor vi pratar med under de här dagarna, säger han att det är svårt att hitta en gemensam nämnare i killarnas bakgrund. Vissa pekas ut som intelligenta och drivande, några kommer från trasiga familjer, andra har växt upp under ordnade förhållanden.
– Möjligen kan en förklaring vara att många av dem har misslyckats i grundskolan. Men det är svårt att veta, säger Robert Halef när vi en tidig morgon träffas i kafeterian på Ica Maxi i Södertälje.
Han väckte uppmärksamhet när han för två år sedan skrev en debattartikel med titeln ”Syrianer och assyrier – vakna och stå upp för Södertälje” som publicerades i Länstidningen. Där krävde han av sitt folk att sluta tjafsa om de inbördes skillnader som gör att vissa kallar sig syrianer och andra assyrier. Ta avstånd från kriminella, uppmanade han. Spel- och drogmissbruk som skördar de ungas liv jämförde han med ottomanernas folkmord på sitt folk i början av förra seklet. Prästerna borde predika mot brottslingarna, föreningarna och idrottsklubbarna borde porta dem, skrev Robert Halef.

Resultatet? ”Så där”

Det har gått över två år sedan artikeln publicerades och resultatet kan bäst sammanfattas som ”så där.”
– Föreningarna och kyrkorna tog avstånd enskilt. Men effekten hade varit en annan om alla hade gjort det samtidigt och med en röst, säger Robert Halef.
Han vet inte varför ingen gemensam aktion gjordes. Kanske för att ett avståndstagande hade inneburit något slags skulderkännande. För de flesta av Södertäljes svensksyrianer och svenskassyrier är väletablerade. Robert Halef, själv socialdemokratisk fritidspolitiker och egenföretagare, pekar på att många ättlingar till de kristna minoriteterna från Turkiet, Syrien och Libanon, idag är många framgångsrika journalister, advokater och politiker.
Stoppa nyrekryteringen, stoppa nyrekryteringen. Det är ett mantra som upprepas av alla vi pratar med som en lösning på problemet med kriminalitet. Robert Halef är själv inne på det spåret. Därför är han också för ett flyktingstopp till Södertälje. Sverige bör fortsätta ta emot människor som flyr, men andra kommuner måste ta större ansvar, anser han.
När hans familj kom till Sverige 1975 fanns det jobb även för dem utan utbildning, det fanns bostäder och barnen lärde sig svenska i skolor med svenska barn.
– Många ungdomar från de segregerade områdena, som saknar utbildning eller inkomst, blir lätt rekryterade i olika kriminella nätverk, säger Robert Halaf.

Teorin: arbetslösheten

Hemma hos Nayla Moussa sitter en manlig släkting och funderar högt över vad det är som gör att kriminaliteten i staden är utbredd. Han vill inte ha sitt namn i tidningen av rädsla för Södertäljenätverket, men en av hans teorier är den höga arbetslösheten som drabbar ungdomarna. Den gör att de lätt hamnar i händerna på klanerna, ett ord som han själv använder, som styr Södertälje.
– Den här klankulturen från Turkiet är fortfarande mycket stark. Du opponerar dig inte emot den.
Han får viss stöd av polisen, som säger att vissa människor med kopplingar till nätverket har ”betydande socialpolitiskt inflytande”. Någon närmare förklaring ges ännu inte eftersom utredningar pågår.
Polisen hävdar också att Eddie och Yaacoub kan ha mördats som hämnd för deras tredje bror Dany. Han som ledde Bandidosanknutna X-team och som enligt polisen försökte ta del av den kriminella marknaden i Södertälje.
– Varför gav de sig inte på Dany i så fall, frågar systern Alexandra Moussa.  Varför Yaacoub och Eddie?

”De snackar skit”

Enligt myndigheterna var dubbelmordet en tydlig signal till Danny att han skulle lämna Södertälje. Det var också ett sätt för Södertäljenätverket att visa att de inte tänker låta någon ge sig in  på ”deras” territorium.
Tingsrätten har också fastställt att Yaacoub själv var inblandad i den illegala spelmarknaden. Och att det också kan vara en förklaring till mordet.
– De snackar skit, säger Nayla Moussa upprört. Om det är sant, var finns hans miljoner? Han fick pengar av sina bröder.
Enligt henne är anledningen snarare att Yaacoub vågade sätta sig emot Södertäljenätverket. Han uppmanade flera av de andra Södertäljeborna att inte betala till utpressarna.
– Södertäljenätverket pressade sitt eget folk. När du behöver pengar finns ingen vänskap. Yaacoub störde deras affärer, säger den manlige släktingen.
En annan förklaring, enligt familjen, är de låga straffen i Sverige. Det lönar sig att bli kriminell. Om du döms, sitter du inne en kort tid. Du kan till och med få betalat av staten om du har suttit frihetsberövad och sen släppts.
De tyckte redan att domarna i den första rättegången var för milda. Och ingen orkar vara med när hela saken återigen ältas i tingsrätten på grund av en jävig nämndeman.

Ingen vågar hälsa på

Familjens liv sedan morden har präglats av rädsla och ensamhet. Alla har tagit avstånd från dem. Ingen vågar hälsa på längre.
Naylla Moussa säger att hon inte har förlorat två söner, utan fyra. Dany och George är på flykt. Hon träffar inte heller Yaacoubs barn. Hon har sin kolonilott, kyrkan, men inte den i Ronnacentrum där sönerna mördades, dit går hon inte längre, utan till den i Hovsjö, för att hon inte orkar vara i närheten av mordplatsen.
Och så går hon på Assyriskans hemmamatcher.
– Varenda gång jag drömmer om Eddie så vinner de. Jag går dit och säger till dem: idag drömde jag om Eddie. Och de vinner, säger hon med tårar i ögonen.