Foto: Stefan Mattsson

Skulle du kunna lära dig ett främmande språk om du samtidigt bodde på en madrass i en överfull tvåa?
Eller skaffa ett jobb när du måste samla burkar för att betala ockerhyran?
Bostadsbristen i Södertälje har skapat en parallell värld av mystiska mäklare och svarta kontrakt.
Mohamed Nasers historia är en del av den.

– Det är inga problem, säger han. Bara du har pengar så går allting att ordna.
Mohamed Naser sitter i baksätet och översätter taxiförarens ord till engelska från arabiska.
Bilen rullar ut från bostadsområdet Ronna. Det är tre plusgrader ute, men solen skiner. Han har precis visat oss höghuset med tvårummaren där han bodde en natt.
Under sina fem månader i staden har Mohamed Naser bytt adress fler gånger än vad många gör under hela sin livstid.

Svart hyresmarknad

Men så handlar detta om den svarta bostadsmarknaden i Södertälje. Om ”mäklare” som berikar sig på andras olycka. Om ett parallellt hyressystem med många fallgropar. Den handlar också om en nyanländs flyktings väg in i det svenska samhället.
För att visa hur lätt det är att hyra bostad i Södertälje säger Mohamed Naser till taxiföraren att vi är på jakt efter en lägenhet.
– Det kostar fem-sex tusen i månaden. Jag vet var du kan gå och fråga. Det är ärliga människor, de kommer inte att lura dig, säger taxiföraren.

Hyr madrassplats

Mohamad Naser är den ende som går med på att tala med oss helt öppet. Den svarta marknaden i Södertälje är inget man talar högt om annars. Både de som profiterar på att hyra ut madrassplatser och de som tvingas betala svart för att ha någonstans att bo, håller tyst.
– Vi har kommit till lägenheter där det ligger tio övergivna sovsäckar på golvet. Det är sånt som finns under ytan, som är svårt att komma åt. Barn vill inte berätta om det i skolan att man bor på det viset, eftersom familjen är beroende av den som hyr ut, säger Lars Alvarsson, polisens gruppchef i stadsdelen Ronna.
För många går vägen in i Södertälje via släktingar och vänner.

Pluggar på toaletten

När någon knackar på dörren öppnar man sitt hem, även om trångboddheten ställer till med stora problem för familjen.
– Jag pratade med en tjej nyligen som berättade att hon fick sitta och plugga på toaletten eftersom pappa hade tv:n på jättehögt, och det var stökigt och mycket folk hemma hela tiden, säger Patrik Derk.
Han är vd för Telge Hovsjö, den kommunala fastighetsägaren i förorten Hovsjö. Där är det långa köer till bostäderna. Man får vänta minst ett par år på ett förstahandskontrakt. Men det är svårt att komma åt den svarta marknaden, menar Patrik Derk.
– Vi kan märka det på hur mycket vatten det går åt i en fastighet, att det är mer än vad det borde vara. Folk tränger ihop sig för att få rum, men vi ser lite av det, säger han.
Mohamed Naser hamnade i Södertälje, eftersom en annan syrier lät honom bo inneboende i Ronna. Men snart dök den nyfunne vännens släktingar upp från Syrien och skulle flytta in.
Mohamed fick ge sig av.
Man blir yr i huvudet när man hör honom berätta om det kaotiska bostadsletandet som sedan tog vid.

Samlade burkar för att överleva

Ett tag bodde Mohamed med en kompis i en etta i Södertälje som de betalade svart, 6000 kronor i månaden. Ersättningen från Migrationsverket på 61 kronor om dagen räckte inte på långa vägar. Mohamed började samla burkar, gick runt på dagarna, plankade på tågen och åkte runt i hela länet. I Syrien var han tjänsteman på en bank. Nu gick han med huvan neddragen och påtade i papperskorgar.
– Jag skämdes för mig själv, berättar Mohamed.
Snart blir han av även med det dyra svartkontraktet. Den irakiska damen som hyr ut är obeveklig: de kan inte bo kvar.
Mohamed är plötsligt hemlös igen.

”Inte ens en hund skulle bo där”

Han försöker vila ut på tunnelbanan. En natt träffar han en man på McDonald’s som erbjuder honom en säng hemma hos sig i Bromma. Ibland sover han på nattklubbar där han går in tidigt för att slippa betala entré. Sen låtsas han vara berusad för att få slumra till. Men han aktar sig noga för att spela för full, så att han inte bli utkastad.
Och jakten på en sovplats fortsätter.
Någon tipsar om en etta i stadsdelen Hovsjö i Södertälje. Ett mörkt kyffe med två slitna soffor och smutsigt kök. ”Inte ens en hund skulle bo där” berättar Mohamed. Mannen som hyr ut av vill dessutom ha tre hyror i förskott, nästan 14 000 kronor. Mohamed ville först inte.
– Men på väg därifrån kom jag ihåg nätterna på tunnelbanan och nattklubbarna.
Han flyttar in tillsammans med en vän. Nu har han i alla fall någonstans att bo.
I alla fall ett tag.
Tills den där morgonen när de bara stormar in, personal från Kronofogden och en arabisk tolk. En halvtimme får Mohamed på sig att utrymma den mörka lägenheten i Hovsjö. Han berättar att han inte ens fick gå på toaletten. Personen som stod på kontraktet hade inte betalat hyran på länge, och skulle vräkas.

Kronofogden tog kaffebryggaren

Det var den 13:e september. Det regnade. Han grät. Bilden av Sverige som ett humant land krossades där och då, utanför ett hyreshus i Hovsjö, där han stod med några klädesplagg i en platspåse från Lidl.
– Visst bodde vi där svart. Men de vet hur läget är. Personen vi hyrde av skällde ut mig, som om det vore mitt fel att han blev vräkt. Några pengar fick jag förstås aldrig tillbaka.
Hans få ägodelar, några tältsängar och en kaffebryggare, beslagtogs av Kronofogden.
Vi sätter punkt här. Det finns mer att säga om Mohameds tröstlösa jakt på bostad i Södertälje. Om de tusentals kronor han är skyldig vänner och bekanta efter att ha betalt ockerhyror och svarta kontrakt.
Hur representativ hans berättelse är för alla de människor som flyr till Södertälje går inte att svara på.
Men en sak till måste vi fråga oss: hur ska man kunna integreras i samhället när all ens vakna tid går åt till att leta efter en sovplats?

Sökte jobb och pluggade svenska

Parallellt med bostadssökandet fick Mohamed Naser uppehållstillstånd och skrev in sig på Arbetsförmedlingen. Han skulle etableras i samhället. Börja läsa svenska, förbereda sig för arbetsmarknaden.
Det var också så han träffade Moussa Esa, som blev hans etableringslots, en sorts jobbcoach för nyanlända som Arbetsförmedlingen anlitar. Moussa, som är anställd av företaget Miroi, har hjälpt Mohamed under hans tid i Södertälje.
Men han träffar dagligen många andra som är i en liknande situation.
– Det första mina klienter säger är ”hjälp mig hitta en bostad”. Jag försöker få alla att flytta härifrån Södertälje. Här riskerar de att förvandlas till tredje klassens medborgare, säger Moussa Esa.

Svårare lära sig i Södertälje

I Södertälje är det svårare att lära sig språket, menar Moussa. På SFI går man i nästan homogent arabisktalande klasser, hemma tittar man på arabiska kanaler på teve och läser arabiska tidningar. Sen klarar man vardagliga sysslor som att åka buss, besöka läkare, och handla redan från dag ett eftersom det finns arabisktalande personer överallt.
Han kom själv till Södertälje från Syrien för över 30 år sedan. Men flytten till Eskilstuna när han gick på mellanstadiet var det bästa som hände honom, konstaterar Moussa Esa.
– Först då, i sjätte klass, lärde jag mig prata svenska ordentligt. Jag kom in i samhället på ett helt annat sätt än de som kommer nu.

Kritisk mot etableringsreformen

Nyanlända borde få möjligheten att bosätta sig var de vill i kommuner där det finns bostäder och bättre möjligheter att lära sig språket och få jobb, menar Moussa Esa. Han är kritisk till den nya etableringsreformen, som infördes i december 2010, när Arbetsförmedlingen tog över ansvaret för integrationen av nyanlända från kommunerna.
Ännu en ny metod för att få in nya medborgare i samhället sjösattes.

Lär sig svenska och sover i tunnelbanan

Integrationsminister Erik Ullenhag kallade det för den största förändringen på 25 år.
Men nu visar rapporter tvärtom på skrala resultat.
– Den är inte förankrad i verkligheten, säger Moussa Esa.
Han tar Mohameds kaotiska månader som exempel – hur kan man fokusera på att lära sig språket när man sover i tunnelbanan? Som hemlös är det inte lätt att sitta i skolbänken 40 timmar i veckan.
När ni läser det här har Mohamed Naser flyttat från Södertälje. Han är fast besluten att bygga upp ett liv någon annanstans i Sverige. Landet är inte det paradis han trodde. Men till krigets Syrien kan han inte återvända. Han kommer att sakna Moussa Esa och andra vänner i den här staden, till vilken tusentals människor sökt sig för att få ett tryggt hem.
– Men Södertälje är jag färdig med, säger Mohamed.